Tänk, bara en enkel snuva,
den banalaste lilla bacill,
kan fördunkla all tillvarons glädje
och allt skönt som på jorden är till.
De väldiga mästarnas tavlor,
de stora geniernas dikt,
ja, hela den rika kulturen
blir plötsligt av mindre vikt.
1920-tal
Tänker du fritt, så tänk tyst, men uttala rättrogna tankar!
Världen vet vad du sagt, ej vad du hoppats och drömt.
Kulmen den nått, vår kultur, och början har börjat av slutet.
När skall den komma, den dag, då slutet av slutet är slut?
(Två epigram ur debutdiktsamlingen Jazzrytm, Bonniers 1927)
1930-tal
Inget är så gammalt som det som nyss var nytt
och inget är så löjligt som i går.
Hundra djärva tankar som allt i fjor betytt
är bara dammigt snusförnuft i år.
Men allt det mycket gamla har än sin ungdom kvar
bak dessa gråa veckor som inga minnen har.
Och inget är för gammalt som inte nyss var nytt
och fult är blott det vackra av i går.
(DN 31 december 1931)
1940-tal
De klara, konkreta orden
lär man sig älska med tiden.
Kring dem går den trygga jorden.
I dem bor den stora friden.
Man slutar flamma och hata
som dunklet kring tingen förvärrar
och gläds åt att sitta och prata
som äldre bildade herrar.
(DN 16 juli 1944)
1950-tal
Den som av patos är gripen
blir gärna så mallig i pipen.
(Ur Glam, Bonniers 1956)
1960-tal
Broderade kuddar och lakan med spetsar
är högpopulära i kvinnliga kretsar
men knöliga örngott och hålsöm i säng
hörs aldrig bejublas i manliga gäng.
(Ur Aftonkvist, Bonniers 1966)
1970-tal
Åren tycks ideligt öka sin fart för en åldrande livets betraktare.
Ja, tiden går fortare och fortare, ty allt annat går saktare
och saktare.
(Ur Snickarglädje, Bonniers 1974)
1980-tal
En härlig dikt förgyller en minut.
En god roman tar alltför tidigt slut.
Ett ståtligt drama varar väl en vecka
En enda kokbok räcker livet ut.
(DN november 1981)
1990-tal
Livslust och dagligt bröd
och hälsa och kärlek och död,
ja, allt vad beaktansvärt heter
är idel banaliteter.
(Ur Tittut, Bonniers 1992)
