Alf Henrikson hade två syskon, Gerd och Stig. Stig blev konstnär och Gerd lärare – och nedan har Gerd tecknat ett personligt porträtt av sin bror.
”Vad månde det bli av detta barn? Född med segerhuva, söndagsbarn och kommen till världen mitt under gudstjänsttid!”
Detta yttrande kom från Sara Lisa Henrikson, 69 år när hennes första barnbarn kom till världen den 9 juli 1905. Barnet fick senare namnen Alf Ragnar Sten med efternamnet Henrikson. Han föddes i hemmet på Södra Esplanaden 11 i Huskvarna (gatunamnet är numera ändrat till det mera prosaiska Tenhultsvägen). Föräldrarna Arvid och Linnéa Henrikson hade året tidigare vid giftermålet flyttat in i det nybyggda huset, där även Arvids föräldrar flyttade in. I detta hus förflöt hela Alfs barn- och ungdomstid.
Farföräldrar och föräldrar
Alfs farfar, Frans Wilhelm Henrikson, var vapenarbetare på Husqvarna Vapenfabriks AB och hade kommit till Huskvarna som vandrande gesäll från Karl Gustafs Gevärsfaktori i Eskilstuna i början av 1860-talet. Sin hustru fann han i Lekeryd. De hade endast sonen Arvid. Även han arbetade på Husqvarna Vapenfabrik först som vapenarbetare och sedan som kontorist. Hans hustru Linnéa var född i Öljehult i Blekinge och kom till Huskvarna där hon hade en syster. Före sitt giftermål arbetade även hon på Husqvarna Vapenfabrik, där hon medelst dekalkomani prydde symaskinerna med guldslingor och blomornament.
En riktig bokmal…
Alf var naturligtvis ett mycket välkommet och älskat barn och han var t o m överstimulerad. Hans farfar gick runt i trädgården med pojken vid handen och deklamerade Stjernhjelm och Atterbom m fl och lärde honom de latinska namnen på växterna. Enligt vad min mamma berättat kunde Alf rabbla en massa för honom helt obegriplig poesi och latinska växtnamn innan han kunde tala rent. Detta har naturligtvis satt sina spår: poesin, latinet och hans intresse för växter. Alf lärde sig läsa före skolan och han blev tidigt en bokmal, som hellre satt inomhus och läste än var ute och lekte med jämnåriga.
I hemmet fanns mycket böcker eftersom föräldrarna läste mycket. Pappa var begåvad med ett enastående minne och detta fick Alf ärva. Hans händighet och mångsidighet med praktiska saker avundades Alf honom, eftersom han själv var mycket opraktisk. Pappa läste helst reseskildringar, klassisk historia och skönlitterära klassiker och han fascinerades av Österlandets mystik och religioner. Mamma Linnéa läste mycket även hon, helst svenska klassiker. Hon var ganska inbunden och tystlåten men bestämd och av henne ärvde Alf sitt klarsinne och sin stilla kritiska humor.
Far min, han gillade Pierre Lohti, Isphahans rosor, öknarnas sand
Babyloniska stjärnhimlar levde han i när han gick till fabriken i Sveriges land
Mor min, hon gillade Ellen Key, skönhet för alla, luft som var frisk
I ett trevnare jordeliv rörde hon sej i sitt dragiga kök när hon torkade disk
Vi fick det bättre, vi fick det bra, dock är vi trötta, vår leda är stor
Någon dröm till att styrka oss borde vi ha, någon dröm till vårt sällskap likt far och mor.
Historiekunskaper
Alf fick vara ensamt barn hos dessa auktoriteter tills han fyllt 5 år, då brodern Stig föddes. Denne hade hjärtfel, var sjuklig och tog mycket av föräldrarnas tid och omsorg. Men Alf hade ju sin oförtröttlige farfar som satte böcker i händerna på honom. I hemmet fanns Bergman-Svendséns Världshistoria i 7 band och dem hade Alf läst ut i 10-årsåldern. Han kunde på sin ålders höst deklamera hela sidor ur dessa, ordagrant utantill. Hans lärare i folkskolan upplyste föräldrarna om att Alf kunde mera i historia än han själv kunde. Alf förvånade ju med sina kunskaper, briljerade gärna och jag kan tänka mig att han var en liten besserwisser.
Studenten och Fältjägarposten
Så blev det Kommunal Mellanskola i 4 år med realexamen och sedan skulle han vidare till Jönköpings Högre Allmänna Läroverk. I hemmet fanns naturligtvis inget överflöd men det var ingen diskussion att han inte skulle få fortsätta att läsa så länge de hade råd. Han valde helklassisk 4-årig linje med latin och grekiska. Dock hoppade han över första ringen och tenterade av alla ämnen som han läst in på egen hand under en sommarsäsong. Han tog studenten 1925. (Det var samma år som jag började skolan. Det skilde 13 år mellan Alf och mig och jag tyckte nog att jag hade tre snälla föräldrar under min barndom).
Under sin senare skoltid medverkade Alf i de litterära skolföreningarna, han deltog flitigt i kamrat livet och bidrog med uppläsningar av egna alster i ungdomsföreningarna han var med i. Han skrev lokalrevyer m m. Sin militärtjänst gjorde Alf i Norrköping på Militärskolan där. Han tillhörde sedan under alla år Jämtlands Fältjägarregemente och låg i beredskapstjänst vid Finlands-gränsen i norr under beredskapstiden. Där startade han och skrev ”Fältjägarposten” i Haparanda.
Inga studier i Lund – men alltnog en volontärtjänst på Jönköpingsposten
Efter militärtjänstgöringen kom han 1927 hem till Huskvarna. Hans högsta önskan var då att få fortsätta att läsa klassiska språk i Lund. Det fanns naturligtvis ingen ekonomisk möjlighet för honom och han var djupt olycklig för detta. På sin ålderdom erkände han att det var det bästa som hänt honom: Han hade fått syssla med det han helst önskade, nämligen att skriva och inte (som han sa) sitta i t ex Vetlanda som en gammal inkrökt latinlärare. Han fick emellertid en volontärtjänst på Jönköpings-Posten där han sattes på Familjesidan. Han välsignade denna tid för den har lärt honom att noga ta reda på detaljer och inte slarva med stavningen av personnamn och sådant.
Första publiceringen och anställning på DN
1927 fick han en diktsamling utgiven på Bonniers förlag. Han var då endast 22 år gammal. Denna hette Jazzrytm och redan året därpå kom Tjuvgods (Tidens förlag) och 1930 Bönekvarn (Bonniers). På senare år betecknade han dessa som skolpojksvers. Jag kan se honom trava fram och tillbaka hemma i köket och läsa upp sina nyskrivna alster med hög skandering för vår kritiska mamma, som gav honom sina synpunkter på hans poesi.
Efter att en tid vistats i Danmark och Nordtyskland, varifrån han skickade kåserier, som trycktes dels i Jönköpings-Posten, dels i Dagens Nyheter, återvände han till Huskvarna. 1929 anställdes han på Dagens Nyheter som journalist och senare dagsversskrivare. Där stannade han till sin pensionering.
Den egna familjen
1931 gifte Alf sig med Ebba Weck, som han kände sedan sin skoltid. 1933 föddes sonen Kjell och de bodde då på Norr Mälarstrand vägg i vägg med Birger och Kajsa Lundqvist. Efter en kort tid på Erik Dahlbergsgatan på Gärdet inköptes villan Hasselbergsvägen 14 i Södra Ängby. Där föddes 1938 andre sonen Lars och i denna villa slutade Alf sina dagar den 9 maj 1995 exakt 2 månader före sin 90-årsdag.
Om hans arbete på Dagens Nyheter, hans historiska verk och skrivandet i sin helhet, om hans flit, ambition och självdisciplin får andra berätta. Kvar står dock hans uttryckliga förakt för begreppet ”tidsfördriv”. Tiden har vi fått för att användas till nyttigheter och den skall inte fördrivas. Och han levde efter det mottot.
Människa, människa, tänk dig för,
släng dina tvättnotor, vad du gör,
bränn dina kladdpapper
innan du dör,
betänk vad din eviga frid tillhör!
Frisera ditt syndiga satliv
medan du har ett privatliv!