Alf Henrikson föddes den 9 juli 1905 i Huskvarna, där han växte upp. Han avled den 9 maj 1995 i Bromma, Stockholm. Han inledde sin bana som poet med samlingen Jazzrytm och som journalist på Dagens Nyheter 1929, där han arbetade som dagsversskribent (signaturen H) fram till sin bortgång vid nära 90 års ålder.
Alf Henrikson var en litterär mångsysslare. Ur hans hand flödade artiklar om stort och smått för tidskrifter och antologier, vidare skådespel som Lax, lax lerbak till Stockholms 700-årsjubileum, historiska verk som Antikens historier (1958), Svensk historia (1963), Kinesisk historia (1967), ungdomsböcker som Vägen genom A (1949) och Asken Yggdrasil (1973), operaöversättningar som Trollflöjten (1968), schlagertexter som Obligationsmarschen (1949) och Roslagsvår (1956) samt flera tiotusental dagsverser, de flesta på Dagens Nyheters Namn och Nytt-sida och samlade under titlar som Varvet kring solen, Aftonkvist, Medan göken tiger, Underfund. Till hans finaste poesi hör översättningarna av kinesisk lyrik (tillsammans med Hwang Tsu-Yü) i Kineser (1945).
Alf Henrikson samarbetade i stor utsträckning med geniala tecknare, som Birger Lundquist i Eriksgata (1950) och därefter med Björn Berg i dagsverserna och i böcker som Alfabetets användning anar aporna aldrig (1974) och den historiska tidsöversikten Alla tider (1978). Alf Henriksons skrivande präglas av humor, spiritualitet och lätt vanvördighet samtidigt som hans kunskaper är vittomfattande.
År 1987 fick han professors namn. Han avled den 9 maj 1995 i Bromma, Stockholm.
MER LÄSNING:
Så här berättar systern Gerd om sin bror >
Alf Henrikson själv om att konsten att skriva dagsvers >
Tänk, bara en enkel snuva,
den banalaste lilla bacill,
kan fördunkla all tillvarons glädje
och allt skönt som på jorden är till.
De väldiga mästarnas tavlor,
de stora geniernas dikt,
ja, hela den rika kulturen
blir plötsligt av mindre vikt.
8 decennier med Alf Henrikson:
1920-tal
Tänker du fritt, så tänk tyst, men uttala rättrogna tankar!
Världen vet vad du sagt, ej vad du hoppats och drömt.
Kulmen den nått, vår kultur, och början har börjat av slutet.
När skall den komma, den dag, då slutet av slutet är slut?
(Två epigram ur debutdiktsamlingen Jazzrytm, Bonniers 1927)
1930-tal
Inget är så gammalt som det som nyss var nytt
och inget är så löjligt som i går.
Hundra djärva tankar som allt i fjor betytt
är bara dammigt snusförnuft i år.
Men allt det mycket gamla har än sin ungdom kvar
bak dessa gråa veckor som inga minnen har.
Och inget är för gammalt som inte nyss var nytt
och fult är blott det vackra av i går.
(DN 31 december 1931)
1940-tal
De klara, konkreta orden
lär man sig älska med tiden.
Kring dem går den trygga jorden.
I dem bor den stora friden.
Man slutar flamma och hata
som dunklet kring tingen förvärrar
och gläds åt att sitta och prata
som äldre bildade herrar.
(DN 16 juli 1944)
1950-tal
Den som av patos är gripen
blir gärna så mallig i pipen.
(Ur Glam, Bonniers 1956)
1960-tal
Broderade kuddar och lakan med spetsar
är högpopulära i kvinnliga kretsar
men knöliga örngott och hålsöm i säng
hörs aldrig bejublas i manliga gäng.
(Ur Aftonkvist, Bonniers 1966)
1970-tal
Åren tycks ideligt öka sin fart för en åldrande livets betraktare.
Ja, tiden går fortare och fortare, ty allt annat går saktare
och saktare.
(Ur Snickarglädje, Bonniers 1974)
1980-tal
En härlig dikt förgyller en minut.
En god roman tar alltför tidigt slut.
Ett ståtligt drama varar väl en vecka
En enda kokbok räcker livet ut.
(DN november 1981)
1990-tal
Livslust och dagligt bröd
och hälsa och kärlek och död,
ja, allt vad beaktansvärt heter
är idel banaliteter.
(Ur Tittut, Bonniers 1992)